Den är så jävla bra så jag nästan vill börja snakke norsk.
Dag Refsner är äktenskapsrådgivaren som ser ensamheten dom det absoluta och ideala levnadsformen. Med underbart cyniska men ändå nyktra och tänkvärda filosofier som bottnar i att man bara är så glad som den suraste människan i rummet. Han pratar hellre med "pandan", en Pezbehållare full med valium, än med andra människor, pandan lyssnar på riktigt.
"Jag blir inte rockstjärna eller författare, men det är ingen negativt. Salieri sa att guds straff var att han kunde känna igen storhet men inte skapa de. Jag njuter. Jag vill höra fantastiska låtar och läsa lysande böcker. Jag vill ta till mig allt det bästa i världen men inte dela det med någon. Det är inte att jag hatar mig själv, jag vill verkligen vara ensam"
Men trots att han inte hymlar med sin ideologi så får han aldrig vara ifred stackarn. En sexmissbrukande bästa vän som sover på sitt hallgolv och pratar kvinnoproblem, en syster som aldrig ger upp hoppet om att det finns någon för alla, till den grad att hennes telefonbok "ligger som ett slagfält" bakom Dag, däribland kvinnan som kastar upp varje gång hon säger en osanning (Tuva Novotny) som kanske kommer att visa att seriens sensmoral är att man alltid kan ändra sig, men det återstår att se.
Grymt bildspråk, grymt skådespeleri, bra musik och ett smart och underhållande manus, är väl allt man kan begära liksom. SVTs inköpsavdelning har gjort ett bra jobb den här gången.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar